Chefdirektör Matti Vanhalas uttalande med anledning av Finlands Banks bokslut   Finlands utgångsläge vid starten av den ekonomiska och monetära unionen är gott. Vår ekonomi har efter krisen vid senaste decennieskifte nått monetär stabilitet och den ekonomiska strukturen har under den kraftiga konjunkturuppgången diversifierats och förstärkts.   I penningpolitiskt avseende har övergången till den ekonomiska och monetära unionen skett i gynnsamma förhållanden. Mellan Europeiska centralbankens primära mål, prisstabilitet, och de övriga ekonomisk-politiska målen råder ingen konflikt. Den lätta penningpolitiken har stött produktionen och sysselsättningen.   Den stora arbetslösheten är i dag ett centralt problem i vår ekonomi. Arbetslösheten har blivit bestående och i huvudsak strukturell. Problemet är gemensamt för hela Europa. Då dessutom prognoserna pekar på att den ekonomiska tillväxten avmattas åtminstone 1999, är utsikterna för att massarbetslösheten skulle avskaffas i Europa under de närmaste åren inte särskilt ljusa. *** I den europeiska ekonomiska integrationen började en ny era när 11 EU-länder vid början av 1999 bildade den ekonomiska och monetära unionen, övergick till en gemensam penningpolitik och införde en gemensam valuta, euron. För Finlands internationella roll är ställningen i kärnan av det ekonomisk-politiska och penningpolitiska beslutsfattandet i Europa ny och betydelsefull.   På den ekonomiska och monetära unionen ställs i Europa stora förväntningar om en såväl stabilare som starkare ekonomisk utveckling än förut men den står också inför många utmaningar.   Förberedelserna för den tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen kulminerade 1998. EU-rådet i sin sammansättning med stats- eller regeringschefer fattade i början av maj beslut om vilka länder som deltar i valutaunionen från starten. Kort därefter upprättades Europeiska centralbanken (ECB) som en del av Europeiska centralbankssystemet (ECBS). Under sommaren och hösten preciserade ECB-rådet det primära målet för penningpolitiken och fattade nödvändiga beslut om en strategi, instrument och metoder för penningpolitiken.   Prisstabiliteten och den försvagade ekonomiska tillväxten i euroområdet har möjliggjort en mycket låg initialnivå för Europeiska centralbankens styrränta. Inflationen har avtagit främst till följd av sjunkande priser på olja och andra råvaror. Också den närmaste tidens prisstabilitetsutsikter är gynnsamma.   Det penningpolitiska handlingsutrymmet i euroområdet är i fortsättningen litet. Detta gäller också i det fall att de ekonomiska utsikterna skulle bli sämre än väntat. Räntenivån är nu mycket låg. Den underliggande inflationen i euroområdet är kännbarare än vad det harmoniserade konsumentprisindexet antyder, då priserna inom tjänstesektorn stiger snabbare än varupriserna. Också likviditetstillväxten på penningmarknaden är, mätt med det snäva penningmängdsaggregatet och kreditutvecklingen, högre än vad som kan utläsas av den breda penningmängden. Det penningpolitiska spelrummet påverkas väsentligt också av den finanspolitiska utvecklingen.   Spridningen av den finansiella krisen, som började i Sydostasien 1997, orsakade 1998 omfattande störningar på de globala finansmarknaderna. Tillväxtutsikterna i världsekonomin försämrades och osäkerheten ökade.   Trots den instabila ekonomiska utvecklingen utanför Europa har utvecklingen i Förenta staterna och Europa i många avseenden varit positiv. Finland är vid inträdet i valutaunionen i mycket gott skick och väl förberett. Sedan den ekonomiska återhämtningen efter den djupa recessionen i början av 1990-talet har den ekonomiska tillväxten de senaste åren varit klart starkare än genomsnittet för EU-länderna. Samtidigt har den ekonomiska strukturen diversifierats och förstärkts. Nya branscher har blivit stöttepelare för exporten och industriproduktionen. Framgången kan till stor del tillskrivas industrins förbättrade konkurrenskraft. Priskonkurrenskraften har kunnat bibehållas tack vare moderata löneuppgörelser och ökad konkurrens. På teknikens område har konkurrenskraften förbättrats avsevärt genom ökade FoU-satsningar. Industrin har också dragit nytta av de fördelar som internationaliseringen medför. Företagen har de senaste åren redovisat goda resultat och de har förstärkt sin finansiella ställning betydligt.   Också hushållens ställning har klart förbättrats och konsumenterna har en positiv framtidstro tack vare de senaste årens realinkomstökning, förbättrad sysselsättning och minskad skuldsättning. Trots att antalet sysselsatta och antalet arbetstillfällen tydligt ökat, har arbetslösheten inte minskat som beräknat. Detta beror dels på det ökade arbetskraftsutbudet, dels på brister i arbetsmarknadens funktion. Den höga arbetslösheten är ett centralt problem i vår ekonomi.   Genom en målmedveten finanspolitik har den offentliga ekonomin kommit i balans, men den kännbara skulden belastar de offentliga utgifterna ännu länge. Till följd av den kraftiga tillväxten i totalproduktionen och strävandena att skapa jämvikt i statsekonomin förstärktes hela den offentliga ekonomins finansiella ställning 1998 betydligt och resulterade i ett överskott för första gången sedan 1990. Trots den långvariga snabba ekonomiska tillväxten visade statsekonomin fortfarande underskott. Den strukturella obalansen i statsfinanserna är följaktligen ett annat centralt problem i vår ekonomi de närmaste åren.   En av våra viktigaste ekonomiska framgångar är att prisstabiliteten har kunnat upprätthållas under flera år av kraftig ekonomisk tillväxt. Inflationshot har förekommit främst på aktie- och bostadsmarknaden, men de har inte gett upphov till någon allmän kostnads- och prisstegring. Den fortsatta prisstabiliteten har möjliggjort en lätt penningpolitik. Räntorna har hört till de lägsta i EU-länderna. Markens kurs har också varit mycket stabil i förhållande till valutorna i andra euroländer. Penningpolitiken har således kunnat bidra till tillväxten och sysselsättningen. I monetärt avseende har vi redan i ett par års tid fått uppleva fördelar som valutaunionen väntas medföra. Valutaunionsprojektets stabiliserande verkan har inte heller rubbats av det gångna årets störningar på de globala finansmarknaderna. *** Inom den finländska banksektorn har läget de senaste åren förbättrats och är nu allmänt taget gynnsamt. Bankerna har redovisat goda resultat, deras kapitaltäckning har förstärkts och investeringarna i bankverksamhetens högriskregioner har varit måttliga. Bankerna håller också på att avyttra sina lågavkastande fastighetsinnehav.   Övergången till en gemensam valuta innebär en strategisk utmaning för hela den finansiella sektorn bland annat till följd av ökad konkurrens. Genom omstruktureringar inom banksektorn, statens finansiella institut och börsen har beredskap byggts upp inför denna utmaning. Också interna omställningar inom bankgrupperna, reformen av insättarskyddet och upphävandet av riksdagens bankstödskläm skapar större klarhet i bankernas konkurrensställning.   Den nya valutaunionen medför betydande förändringar på den europeiska finansmarknaden. Europa får en vitt omfattande, likvid och effektiv finansmarknad. Såväl upplånarna som placerarna får ökade valmöjligheter, förmedlingen av finansiering effektiveras, men konkurrensen hårdnar. Sannolikt kommer finansförmedlingen allt mer att flyttas över från banklån till värdepappersmarknaden. 1998 översteg marknadsvärdet av aktierna på Helsingforsbörsen klart bruttonationalproduktens värde. Den omfattande och likvida integrerade kapitalmarknaden ger företagen möjlighet att i högre grad än hittills utnyttja direkt finansiering på marknadsvillkor. *** Finlands förutsättningar att gå med i den ekonomiska och monetära unionen är överlag gynnsamma. Vår inflationstakt är i linje med ECB-rådets prisstabilitetsmål. Vår ekonomi hotas inte heller av deflation. När tillväxt- och inflationsutsikterna under hösten avtog även i Finland, lämpar sig den gemensamma penningpolitiken mycket väl för det rådande konjunkturläget i landet. Den gemensamma penningpolitiken kan avsevärt bidra till en stabil ekonomisk utveckling, men den kan inte ensam garantera en sådan. Penningpolitiken dimensioneras utifrån förhållandena i hela euroområdet. Den kan inte reagera på länder- eller områdesspecifika behov. Den ekonomiska utvecklingen i euroområdet är i väsentlig grad beroende av den nationellt bedrivna finanspolitiken. Valutaunionen innebär att varje eurolands finanspolitik och arbetsmarknad spelar en viktig roll i säkerställandet av monetär stabilitet och stark realtillväxt.   EU-länderna har gemensamt beslutat att finanspolitiken i den ekonomiska och monetära unionen skall följa den s.k. stabilitets- och tillväxtpakten. Målet är att åstadkomma i det närmaste jämvikt eller överskott i den offentliga sektorns budget. Detta skulle tillåta en normal konjunkturvariation i de nationella budgeterna utan att referensvärdet för underskottet i stabilitets- och tillväxtpakten (3 % av BNP) överskrids. En finanspolitik i överensstämmelse med stabilitets- och tillväxtpakten skulle i förening med en prisstabilitetsinriktad penningpolitik bidra till en stabil utveckling i euroområdet.   I en del euroländer understiger förhållandet mellan det offentliga underskottet och bruttonationalprodukten för närvarande knappt 3-procentsgränsen, och det strukturella underskottet tenderar inte att minska. En försvagad ekonomisk tillväxt kan äventyra uppfyllandet av stabilitetspaktens villkor. Det vore därför angeläget att de länder som löper risken att inte kunna uppfylla underskottsvillkoret fortsätter att sanera sin offentliga ekonomi. Om villkoren i stabilitetspakten inte följs kan detta leda till att trovärdigheten i den ekonomiska politiken försvagas och med tiden medföra att penningpolitiken stramas åt mer än vad annars hade varit nödvändigt.   Trots de senaste årens stabiliseringssträvanden visar statsekonomin i Finland fortfarande underskott. Statsfinanserna utsätts på medellång sikt dessutom för olika tryck som ökar utgifterna och minskar inkomsterna. Utgifter orsakar framför allt den åldrande befolkningen. Inkomsterna minskar till följd av den internationella skattekonkurrensen och skatteharmoniseringen samt behovet att lindra beskattningen. På grund av budgetens konjunkturkänslighet behövs i Finland en starkare fundamental jämvikt än i många andra EU-länder. Regeringens mål att åstadkomma ett klart överskott i de offentliga finanserna måste således betraktas som värt att stödjas. Den nya regeringen, som inleder sitt arbete efter riksdagsvalet i vår, bör fortsätta sina två föregångares ansträngningar att stärka den offentliga sektorns finansiella ställning.   För att minska den höga arbetslösheten i Finland, liksom i andra länder i euroområdet, och återställa balansen i statsekonomin krävs det också strukturella åtgärder, som skulle minska de offentliga utgifterna och öka effektiviteten och flexibiliteten i ekonomin. De strukturella åtgärderna är såväl i Finland som i de övriga euroländerna ägnade att främja en balanserad tillväxt, prisstabilitet och en stabil finansmarknad i euroområdet.   Reformerna för att öka arbetsmarknadens och företagsverksamhetens effektivitet och flexibilitet är av stor betydelse för en stabil ekonomisk utveckling. Det är angeläget att löne- och kostnadsutvecklingen överensstämmer med prisstabiliteten, eftersom valutaunionen innebär att kostnadstrycket snarare får genomslag i en minskad sysselsättning än i en allmän prisstegring. Framför allt borde flexiblare lönesystem utvecklas som beaktar särdragen i olika branscher och företag, såsom skillnader i produktivitet och konjunkturkänslighet.   Vid starten av den ekonomiska och monetära unionen är räntorna låga och inflationsutsikterna stabila i hela euroområdet. Utgångsläget är gott för den finländska ekonomin. Finlands framgång i de nya förhållandena med en gemensam valuta är beroende av hur denna stabila omgivning utnyttjas. *** Finlands Banks bokslut för 1998 var det sista före starten av valutaunionen. Övergången till en gemensam penningpolitik kunde redan ses i en minskning i penningmarknadsinstrumenten. Resten av Finlands Banks utelöpande bankcertifikat förfaller i början av 1999. Valutaunionen medför att fordringar och skulder mellan centralbankerna tas upp i Finlands Banks balansräkning. Finlands Banks bokföringsprinciper och -metoder samt balansräkningsschema har ändrats så att de från början av 1999 överensstämmer med dem som tillämpas av ECBS. •Finlands Banks balansräkning 31.12.1998 och resultaträkning 1.1.-31.12.1998 Presskonferens Torsdagen den 7 januari 1999 Inofficiell översättning Ordförandens inledningsanförande Ärade åhörare, vice ordföranden och jag är här i dag för att redogöra för resultatet av ECB-rådets första sammanträde i etapp tre av EMU. För första gången fattade rådet beslut i operativa ärenden i en omgivning med gemensam penningpolitik. Euron infördes framgångsrikt den 1 januari 1999. Sedan dess har Eurosystemet, dvs. ECB och de elva nationella centralbankerna i de medlemsstater som infört euron, övertagit ansvaret för penningpolitiken i euroområdet med det primära målet att upprätthålla prisstabilitet. ECB-rådet uttryckte i dag sin tillfredsställelse över hur övergången till en integrerad penningmarknad i euroområdet förlöpte under de första dagarna. Skillnaderna i penningmarknadsräntorna mellan länderna var märkbar endast under de första timmarna den 4  januari 1999 men minskade sedan snabbt, vilket tydde på att kreditinstituten effektivt utnyttjade arbitragemöjligheterna på den gemensamma penningmarknaden. Som ni kanske minns beslutade ECB-rådet vid sitt förra möte att som en övergångsåtgärd upprätthålla en smal räntekorridor för Eurosystemets stående faciliteter. Detta uppnåddes genom att utlånings- och inlåningsräntan fastställdes till 3,25 % respektive 2,75 % för perioden 4–21 januari 1999. Vi noterade att kreditinstituten i relativt stor utsträckning utnyttjade dessa faciliteter under de första dagarna av etapp tre. Detta är inte särskilt överraskande eftersom marginalen mellan utlåningsräntan och dagslåneräntan i Eurosystemet har varit rätt liten. Som vi framhöll efter vårt föregående möte syftar åtgärden till att göra övergången till den nya regimen lättare för marknadsparterna. Vi framhöll dock också att en sådan åtgärd på längre sikt kunde hindra utvecklingen av en effektiv penningmarknad i euroområdet. Vi bekräftar därför vår avsikt att övergångsåtgärden skall upphöra att gälla efter ECB-rådets nästa möte den 21 januari 1999. Räntan för den första huvudsakliga refinansieringstransaktionen fastställdes den 22 december 1998 till 3,0 % med avsikten att hålla denna nivå inom en överskådlig framtid. Denna första transaktion i Eurosystemet avvecklades i dag utan problem. Syftet med beslutet om tilldelad likviditet (75 miljarder euro) var att tillföra så mycket likviditet att kreditinstituten aggregerat snabbt kunde neutralisera sina kassakravsunderskott under den första uppfyllandperioden. Beslutet baserades på likviditetssituationen på penningmarknaden i euroområdet som helhet med hänsyn till osäkerhetsmomenten i samband med införandet av det nya systemet. Jag vill nu kommentera ECB-rådets diskussion om den senaste monetära, finansiella och ekonomiska utvecklingen och de penningpolitiska beslut som i dag har fattats av ECB-rådet. Vid dagens möte gick ECB-rådet igenom de senaste uppgifterna. Den nya informationen har inte förändrat prisutvecklingsutsikterna i någon nämnvärd grad. ECB-rådet beslutade därför att samma villkor skall gälla för de huvudsakliga refinansieringstransaktioner som annonseras den 11 och 18 januari 1999 som för den första refinansieringstransaktionen, dvs. de genomförs som fastränteanbud till räntan 3,0 %. Ett särskilt pressmeddelande om dessa ECB-räntebeslut har redan publicerats kl.19.15 (finsk tid) i dag. Dessutom vill jag påminna om att den första långfristiga refinansieringstransaktionen annonseras den 12 januari 1999 och avvecklas den 14 januari 1999. Den genomförs i form av ett anbudsförfarande med enhetlig rörlig ränta. Jag ger nu en mer detaljerad redogörelse för ECB-rådets regelbundna bedömning av det monetära, finansiella och ekonomiska läget som förklaring till våra beslut i dag. Den 30 december 1998 offentliggjorde vi den första månadsrapporten om den senaste monetära utvecklingen i euroområdet. 12-månaderstillväxten för den breda penningmängden M3 minskade från 5,0 % i oktober till 4,5 % i november 1998. Senaste tre månaders glidande medeltal för M3-tillväxten (septemberS november 1998) var omkring 4,7 %. Detta resultat motsvarade det uppskattade värdet för 3-månadersperioden augustiS oktober 1998 (det justerades uppåt från 4,5 % som publicerades den 14 december 1998) och står alltjämt mycket nära det referensvärde på 4½ % som ECB-rådet fastställde den 1 december 1998. I fråga om en bred bedömning av den kommande prisutvecklingen och de risker som hotar prisstabiliteten kan utvecklingen på finansmarknaden anses peka på en positiv bedömning av de senaste penningpolitiska besluten i Eurosystemet och signalera att finansmarknadsaktörerna förväntar sig att prisstabiliteten kommer att hålla i sig. I detta sammanhang är det värt att nämna att de långa räntorna fallit till nya historiskt låga nivåer under de allra senaste dagarna och att även avkastningskurvan har vänt nedåt. Inga större förändringar har skett sedan senaste möte i fråga om de ekonomiska utsikterna för euroområdet. Det råder fortfarande en viss osäkerhet om utvecklingen av världsekonomin under 1999, och osäkerheten återspeglas i att industrins konfidensindikator i euroområdet de senaste månaderna försvagats. Också den reala BNP-tillväxten i euroområdet under tredje kvartalet försvagades jämfört med första halvåret 1998. Däremot var konsumenternas förtroende fortsatt stort i slutet av 1998. Denna mångfasetterade bild reflekteras även i andra indikatorer. Enligt orderstockarna och kapacitetsutnyttjandet är utsikterna mindre optimistiska, medan detaljhandeln och det rådande sysselsättningsläget och arbetslösheten uppvisar mera positiva trender. Allmänt taget tycks denna blandning av positiva och negativa indikatorer känneteckna det ekonomiska läget i euroområdet vid årsskiftet och vi kommer att fortsätta att noggrant följa utvecklingen. I fråga om det harmoniserade indexet för konsumentpriser uppvisade den årliga tillväxten i november 1998 en fortsatt nedgång till 0,9 % jämfört med 1,0 % under det två föregående månaderna. Denna utveckling överensstämde med tidigare trender, dvs. den berodde främst på lägre årliga procentuella förändringar i livsmedelspriserna och en fortsatt nedgång i energipriserna. Totalt sett antyder det allmänna ekonomiska läget fortfarande inget märkbart pristryck uppåt eller nedåt på kort sikt. De faktorer som kan medföra ett hot mot prisstabiliteten är i stort sett oförändrade. Å ena sidan kunde ett pristryck nedåt uppstå om import- eller producentpriserna fortsatte att sjunka, medan å andra sidan löneutvecklingen kunde bli en källa till oro om löneförhöjningarna blir högre än väntat. Vidare skulle alla slags lättnader i finanspolitiken ha en negativ effekt på prisklimatet och trovärdigheten av stabilitets- och tillväxtpakten. Sammanfattningsvis kan det utgående från de senaste uppgifterna konstateras att ECB-rådet inte har ändrat sin bedömning av utsikterna för prisutvecklingen. Detta är orsaken till att ECB-rådet, som jag redan nämnde, har beslutat att samma villkor kommer att tillämpas på de två följande huvudsakliga refinansieringstransaktionerna som på den första, dvs. de kommer att genomföras som fastränteanbud till räntan 3,0 %. Det är också vår avsikt att hålla fast vid denna ränta inom överskådlig framtid. Jag fortsätter nu med att ge er ECB-rådets redogörelse för övergången till euro. Först och främst är det ett nöje för mig att få rapportera att övergången till euron överlag förlöpt tillfredsställande inom Eurosystemet och bank- och finanssektorn. I fråga om själva övergångsweekenden har ECB i ett första pressmeddelande, som offentliggjordes på kvällen den 3  januari 1999, meddelat att inga incidenter rapporterats som kunde ha stört en friktionsfri start av systemet. Beträffande de första erfarenheterna av vår operativa existens vill jag särskilt betona vissa detaljer som gäller verksamheten i TARGET-systemet. Totalt sett har TARGET-systemet fungerat väl under de första dagarna av sin verksamhet. TARGET har i hög grad bidragit till integreringen av penningmarknaden i euro och möjliggjort en konsolidering av finansförvaltningen i institut med verksamhetsställen över hela Europa. TARGET har under den monetära unionens första dagar hanterat mera gränsöverskridande betalningar än väntat och sålunda gett prov på sin kapacitet. Problemen under denna inledningsfas kan betraktas som "barnsjukdomar"; när allt kommer omkring är det helt normalt att operatörer – både i affärsbanker och centralbanker - behöver tid att vänja sig vid systemet och den nya euroomgivningen. I det avseendet är det värt att notera att över 5 000 kreditinstitut för närvarande deltar direkt i TARGET. Värdet av gränsöverskridande transaktioner som avvecklats via TARGET översteg redan den andra dagen 310 miljarder euro, och i detta belopp ingår inte inhemska RTGS-transaktioner. Dessa uppgick till åtminstone ytterligare 660 miljarder euro. Det totala värdet av avvecklade transaktioner uppgick sålunda till närmare 1 000 miljarder euro. Utöver nyheterna om TARGET meddelade ECB i ett pressmeddelande av den 5 januari 1999 att dess första huvudsakliga refinansieringstransaktion, som annonserades den 4 januari 1999, genomfördes med framgång. ECB-rådet inser mycket väl att det ännu är fråga om en inlärningsprocess. Rådet kommer att fortsätta att utreda de bästa metoderna att anpassa likviditetstillförseln till de föränderliga förhållandena under denna inledningsfas. Såsom vi angav vid presskonferensen den 22 december 1998 har vi i dag återkommit till frågan om förhandsdistribution av sedlar och mynt. ECB-rådet anser att förhandsdistribution av eurosedlar och -mynt till allmänheten är förbjuden enligt artikel 10 och 11 i rådets förordning (EG) nr 974/98 om införande av euron, då följdverkan skulle vara densamma som om sedlar gavs ut eller sattes i omlopp. Det anses dock vara juridiskt sett möjligt att eurosedlar och -mynt distribueras på förhand till kreditinstitut och säkerhetstransportföretag och till andra organisationer (t.ex. detaljhandeln och varuautomatföretag) om, men endast om, rätts- eller avtalssystemet i den nationella rättsordningen säkerställer att eurosedlar och -mynt inte sätts i omlopp före den 1 januari 2002. Vi är nu beredda att svara på era frågor. Statistik Figurer Tidsserier ------------------------------------------------------------------------ •Bildspel •Inflation •Räntor •Valutakurser •Penningaggregat •Penning- och finansmarknaden •Bytesbalans och finansiell balans •Realekonomin •Statsekonomin •EMU-konvergenskriterier •Finlands Banks balansräkning •Finlands betalningsbalans, statistikmeddelanden •Publikationskalender (på engelska) •Statistiska publikationer ------------------------------------------------------------------------ Mera information from statistiktjänst ------------------------------------------------------------------------ •Bildspel •Ett dynamiskt dokument med de statistiska diagrammen i format 520 x 410. Bilden byts var tionde sekund. Total tidsåtgång ca 10 minuter. Kräver en webbläsare som stöder javascript, Navigator 3.0 eller Microsoft Internet Explorer 3.0. •Ett dynamiskt dokument med bilder i format 800 x 600 som växlar var femtonde sekund. Total tidsåtgång ca 15 minuter. Kräver en webbläsare som stöder javascript, Navigator 3.0 eller Microsoft Internet Explorer 3.0. Bildspelet kan avbrytas genom att öppna ett nytt dokument. ------------------------------------------------------------------------ •Inflation •Konsumentpriser och underliggande inflation •Producentpriser •Tillgångspriser •Inkomstnivå •Utrikeshandels priser och bytesförhållande ------------------------------------------------------------------------ •Penningaggregat •Sedlar och mynt •Penningmängd: M1 •Penningmängd: M1, M2 och M3 ------------------------------------------------------------------------ •Räntor •Finland Banks räntor •Heliborräntor, dagligen •Heliborräntor, månatligen • Marknadsräntor, % (i Acrobat-format) •Långa räntor •Räntor för statens benchmarklån •Depositionsbankernas in- och utlåninglån, räntor •Helibor och utländska korgräntor ------------------------------------------------------------------------ •Valutakurser •Markens kurs mot ecu och valutaindex, månatligen •Markens kurs mot centrala valutor: ecu-korgen, DEM och USD (i Acrobat-format) •Markens kurs mot USD och DEM, dagligen •Markens kurs mot USD och DEM, månatligen •Markens kurs mot DKK, NOK, och SEK, månatligen •Medelkurser för valutor (i Acrobat-format) •EU-valutakurser mot DEM (index) •EMS växelkursmekanismen (ERM): centralkurser och interventionsgränser från 16.3.1998 (i Acrobat-format) ------------------------------------------------------------------------ •Penning- och finansmarknaden •Bankernas kreditstock •Bankernas markkrediter till företag och hushåll •Bankernas markkrediter, räntebindningar •Bankernas markdepositioner, räntebindningar •Bankernas utländska nettoskuld •Finlands börskurser •Utestående bankcertifikat •Utestående skuldförbindelser •Statens benchmarklån •Placeringfonder registerade i Finland ------------------------------------------------------------------------ •Bytesbalans och finansiell balans •Handelsbalans och bytesbalans •Tjänstebalans och kapitalavkastningsbalans •Direktinvesteringar •Utlänningars investeringar i värdepapper i mark (stock) •Valutareserv (vid månadernas slut) ------------------------------------------------------------------------ •Realekonomin •Bruttonationalprodukt, BNP, kvartals- och månadsindikator •Industriproduktionens volym •Arbetslöshet •Konsumtion enligt varornas varaktighet •Fasta investeringar •Varuexportens volym •Varuimportens volym •Finlands utländska nettoskuld, andel av BNP, månatligen ------------------------------------------------------------------------ •Statsekonomin •Statsekonomins inkomster och utgifter •Underskottet i statsekonomin •Statsskuld ------------------------------------------------------------------------ Följande fyra figurer och bakomliggande tidserier är inte officiella. De visar endast en generell riktning. EU ger sin tolkning av kriterierna 1998. •EMU-konvergenskriterier •Inflation •Långa räntor •Offentliga samfunds finansiella underskott •Offentlig skuld i procent av BNP