Vänster med smak för våld


   
 
 
De är få, de är extrema, de tillhör inte kärnan i organisationen och de är bara pojkar. Vänsterledaren Jonas Sjöstedt har i sina försök att marginalisera de mer revolutionära strömningarna i partiets ungdomsförbund Ung Vänster inte sparat på de förringande omdömena.
 
 
 
Problemet är att han inte lyckas. Visserligen har sympatierna inom Ung Vänster för den våldsamma extremvänstern, främst organisationerna Antifascistisk Aktion och Revolutionära Fronten, åter försvunnit ur mediernas sikte efter att förtjänstfullt ha uppmärksammats av SVT:s Uppdrag granskning för några veckor sedan. 
Men sympatierna som sådana lever kvar. I Uppdrag granskning uppmärksammades konflikten i Örebro, där Ung Vänsters ordförande Markus Allard har blivit utesluten och där nu Ung Vänster och Vänsterpartiet ligger i öppen konflikt. Enligt Ung Vänster handlar det om massuteslutningar, vidrigt antifeministiskt beteende och aktivt motarbetande. Också Ung Vänsters distriktsordförande i Blekinge, Erik Drottman, har stängts av, för övrigt efter att något historielöst ha liknat förbundsledningens metoder vid Stalins utrensningar. 
Sedan programmet sändes har dock ännu en styrelse seglat upp som kandidater för uteslutning: Ung Vänster i?Uppsala. Även där ser styrelsen ett behov av extremvänsterns ligister. ”För att kunna fortsätta vår politiska verksamhet behöver vi RF och AFA. Vi kan inte vara beroende av dessa grupper och samtidigt ta avstånd ifrån dem”, säger en styrelseledamot. 
Det är en orimlig situation. Ett parti som spås få stort inflytande efter valet, om än inte i form av regeringsplatser, brottas samtidigt med sin framtidsgeneration och tvingas utesluta ledande företrädare. Och konflikten står inte om någon struntfråga utan om något så centralt?som rätten att utöva våld. Mot den etablerade synen att våld är ett statligt monopol invänder inte så få inom Ung Vänster att våldet som utövas av polis och militär saknar legitimitet. AFA och Revolutionära Fronten, däremot, påstås syssla med ett rättfärdigt ”offensivt självförsvar”. 
Partiföreträdarnas brösttoner — larvigt, barnsligt och skadligt för hela demokratin, säger ordföranden i Uppsala om Ung Vänster-distriktets resonemang — förmår heller inte dölja att det rör sig om attityder till våld, demokrati och samhälle som har odlats under en längre tid. Snarare försenar försöken till skademinimering den självrannsakan som måste till om Vänsterpartiet på allvar ska kunna göra anspråk på väljarnas förtroende.