Ă„ntligen läkarutbildning Att Kalmar nu verkligen, efter de grusade planerna på samarbete med Lunds universitet, ser ut att få en läkarutbildning är ett välkommet besked. En ny och kvalificerad utbildning är inte bara en välbehövlig framgång för Linnéuniversitetet, det stärker också Kalmar som förvisso är en stad med ett universitet men ännu ingen universitetsstad. Det är således lätt att förstå de många förhoppningar som knyts till läkarutbildningen. Men att den skulle innebära lösningen på landstingets omfattande rekryteringsproblem tycks väl optimistiskt. Förra året anlitade primärvårdsförvaltningen hyrläkare till en kostnad av 15 miljoner kronor högre än om motsvarande arbete hade utförts av fast anställda specialister i allmänmedicin. Också inom hälso- och sjukvårdsförvaltningen och psykiatrin var behovet av inhyrd personal stort. Ändå råder det ingen läkarbrist i Sverige som helhet: Sverige är ett av de länder i OECD som har flest läkare per invånare. Att landstinget, som för inte länge sedan tvingades till en skattehöjning, satsar 25–30 miljoner kronor om året på läkarutbildning kan mot den bakgrunden tyckas udda. Ska det bli en besparing och en investering, och inte en utbildning för arbete annorstädes, krävs ytterligare ansträngningar. Det är inte främst läkare som saknas utan attraktiviteten som brister.