Dansk debatt om kalla kriget och vänsterns skuld


 
 
Oavsett vilket mått man väljer – de 1600 sidorna, de tusentals källhänvisningarna eller de till synes ändlösa litteraturförteckningarna – är det svårt att inte förstummas över den arbetsinsats som ligger till grund för Ulve, får og vogtere (Gyldendals förlag).
 
 
 
I två aktuella, i Sverige tyvärr föga uppmärksammade, volymer skildrar och analyserar professor Bent Jensen det kalla kriget i Danmark 1945–1991. 
Jensen bjuder på en bred repertoar av aspekter i den ideologiska, ekonomiska och militära kraftmätning mellan det demokratiska samhällssystemet i väst och den totalitära ordningen i Östeuropa, som utspelade sig under fyra och ett halvt decennier efter den gemensamma segern över Hitler-Tyskland. Inom pärmarna ryms berättelser om bland annat dansk säkerhets- och utrikespolitik, sovjetkontrollerade och oberoende fredsrörelser, spionage och sabotage, diktaturens hantlangare inom bokstavsvänstern samt intellektuella som med ordet som vapen försvarade frihet och västerländsk kultur. 
Boken är genom sitt rika och ändamålsenliga bildmaterial också ett stycke visuellt berättande. Fotografier, karikatyrer och avtryck av bokomslag bidrar till levandegöra miljöer, aktioner, publikationer och inte minst personer ur det relativt nära förflutna. En svartvit bild på ledande danska parlamentariker som genom kransnedläggelse betygar sin vördnad för massmördaren Vladimir Lenin i Kreml, förmedlar onekligen bättre än tusentals ord hur också demokrater bokstavligen krökte rygg för diktaturen. Direkt frånstötande är ett foto som visar en ledande dansk vänsterradikal extatiskt klappa händerna för Kim Il Sung under en pilgrimsresa till folkfängelset Nordkorea. 
Redan bokens dedikation – tillägnad de som verkade för Danmarks bestånd som självständig och demokratisk nation – indikerar att Jensens framställning inte är skriven utifrån en neutral utgångspunkt. Författaren varvar dokumentation och historisk analys med polemiska skrivningar. Denna stilblandning är som regel mera uppfriskande än tröttande. Dock torde recensenten i Kristeligt Dagblad vara rätt ute när han skriver att med färre konfliktladdade formuleringar så hade Jensens vedersakare fått svårare att avfärda boken. I den danska pressen har Ulve, får og vogtere fått ett mycket blandat mottagande. Jensen ömsom hyllas, ömsom klandras. Till kritikerna hör den stora dagstidningen Politikens chefredaktör Bo Lidegaard. Under rubriken ”Bent Jensen manipulerar och citerar slarvigt i uppgörelsen med de röda”, skriver denne att Jensen sitter fast i den ideologiska konflikt som han i egenskap av forskare borde ha begripliggjort och höjt sig över. 
Även om 17 kapitel av 23 inte har vänsterns skuld som sitt primära tema, är det givetvis Jensens rikliga dokumentation över uttalanden och handlingar som bär blåögdhetens och medlöperiets prägel som gör hans studie kontroversiell. Med författarens egna ord: ”Det blev sagt och gjort åtskilliga ting den gången som många har förträngt eller helst vill förtiga.” 
Utöver att i sig vara en storslagen skildring av det kalla kriget så som det tedde sig från olika danska horisonter, kommer Bent Jensens bägge volymer att bli användbara som referensramar för framtida studier av en rad skilda aspekter av den nordiska efterkrigshistorien. Jensen demonstrerar eftertryckligen och effektfullt hur det kalla kriget och föreställningar som närdes av dettas faktum kom till uttryck på samhällsområde efter samhällsområde. Inte ens barnböckerna gick fria från påverkan.
 
 
Johan Sundeen, universitetslektor, Bibliotekshögskolan i Borås