Ett ömsesidigt förakt mellan idrott och kultur Hör idrott och kultur egentligen ihop? – Ja, säger kulturskribenten och före detta proffsboxaren Åsa Sandell som kommer till Kalmar i morgon. Spänningen mellan kultur- och idrottsvärlden går att ta på enligt Åsa Sandell, som själv varit kluven inför sina olika karriärer som proffsboxare och skribent. Hon hoppas att lördagens samtal ska lätta på stämningen mellan de två lägren som av tradition ­ogillar varandra. – Det finns ett ömsesidigt förakt mellan idrotts- och kulturmänniskor, säger Åsa Sandell. Hur kan det yttra sig? – Thomas Brolin säger att han inte ens skulle läsa en bok under mordhot och kulturmänniskor kan ha en nedlåtande syn på den alltför känslostyrda supporterpubliken och den stelbenta idrottsmannen. I morgon, lördag, modererar hon ett samtal mellan Henrik Rydström och Marcus Birro, på Stadsbiblioteket i Kalmar, om kultur och fotboll. – Det finns hur mycket som helst att prata om när det gäller förhållandet mellan idrott och kultur. Marcus Birro och Henrik Rydström är frispråkiga och jag ska försöka hålla dem i strama tyglar, säger Åsa Sandell. Hennes liv har präglats av tvära kast mellan att vara kulturhatande idrottskvinna och idrottsföraktande kulturskribent. – Jag började min karriär som lovande baskettalang men när jag sedan studerade litteraturvetenskap på Lunds universitet la jag basketskorna längst in i garderoben och hade en sportprotest under många år. Sedan svängde pendeln igen och jag föll för boxningen. Då fick mitt litteraturintresse stryka på foten. Omgivningens förväntningar är ett skäl till att man tvingas välja enligt Åsa Sandell. – ”Hur kan du boxas när du skriver” var den ständigt återkommande frågan som omgivningen krävde svar på. Man ska pressas in i olika fack och jag kände att jag var tvungen att välja. Det är begränsande på samma sätt som könsroller kan vara. Enligt Åsa Sandell har boxningen många beröringspunkter med konstnärligt arbete. – Idrott kan vara ett sätt att uttrycka sig. Är man pretentiös kan man säga att det finns något konstnärligt med att stå i boxningsrinken. Man är på en scen och vill underhålla publiken. Man vill skriva historia. Vad hoppas du ska komma ut av samtalet på stadsbiblioteket i Kalmar? – Det vore föredömligt om fler utövare och konsumenter kunde ägna sig åt båda världarna. Man ska inte underskatta sin roll som förebild och jag vet att jag är en förebild för unga tjejer som vill satsa både på sin konstnärlighet och på boxning. Marcus Birro och Henrik Rydström inspirerar också. Vad ska du fråga Henrik Rydström? – Jag har en del gemensamt med honom. Han har också en universitetsexamen i litteraturvetenskap och en karriär inom idrotten. Jag ser fram emot att fråga honom om hans erfarenheter av att vara en läsande person och idrottsman. – Jag vill veta hur det var i omklädningsrummet. Möttes han av nyfikenhet eller misstänksamhet när det gällde hans litterära intresse? Vad vill du att Marcus Birro ska berätta om? – Det finns en gradskillnad för vilka sporter som är okej för kulturpersoner att engagera sig i. Fotboll har hög status och anses som finare än andra sporter. Fotbollsnörd är något som alla kulturmän kan vara. Jag vill att han ska förklara varför det är så. Vad har du på gång annars? – Jag skriver bland annat för Helsingborgs dagblad. Min kolumn har en kulturvinkel på sport. Sporten handlar oftast om tabeller och resultat och det grävs sällan djupare. Men jag tycker att det är det som är runtomkring som är intressant.